Numera blir det allt vanligare att veckopendla fram och tillbaka mellan arbete och hem. Det kan bero på att det inte finns jobb för den utbildning man har på hemmaplan, eller att vissa jobb måste utföras på olika platser i landet. Jobbar man inom byggbranschen, som fönstersättare, målare etc. kan man tvingas jobba tillfälligt på platser långt från hemmet. Då får man bo där man jobbar och man brukar ofta vara hemifrån måndag till torsdag. Det kan även bero på att vissa yrken har otrygga anställningsformer eller att det inte finns bra kommunala kommunikationer som passar in. Den bästa lösningen är att bo där man jobbar. Om man istället skulle pendla varje dag, skulle det innebära att man bara går upp på morgonen, ger sig iväg och när man kommer hem är det dags att sova. Det skulle inte finnas någon tid över för vare sig familjeliv eller fritidsaktiviteter. Därför väljer många att vara borta från sin familj under fyra dagar per vecka. Då har familjen i alla fall tre dagar att göra något tillsammans. Det är inte alltid lätt att få ihop vardagen, om till exempel en i familjen måste veckopendla och den andra partnern redan har ett bra jobb på hemmaplan. Det är inte heller alltid lätt att flytta på grund av bra barnomsorg och skola.

Vem brukar veckopendla?

År 2010 gjordes på regeringens uppdrag en forskningsstudie av Tillväxtanalys och den studien skulle vara en översikt som just fokuserade på veckopendling under 2000-talet i Sverige. Då visade studien att det mest var medelålders män som veckopendlade och de bodde i mindre städer och jobbade i storstäderna. Männen som veckopendlade hade ofta högre akademisk utbildning. De bodde också mer än fem mil från sitt jobb, enkel väg. Numera är det mer vanligt att många pendlar detta avstånd dagligen. Gäller det uppe i Norrland eller ännu högre upp där det inte finns kommunala transportmedel, är det nog vanligt än i dag, år 2019.